fanny schwarz

demoner
tjo! jag vet att det inte är så många som kikar in här, så de flesta har nog inte märkt min frånvaro. men jag vill ändå berätta för de som ändå kikar in här ibland. att emellanåt i perioder går jag in i små dippar, om vi ska se på ens mående som en kurva så går min i väldigt djupa dalar och höga toppar, väldigt ofta och väldigt snabbt. somliga skulle kalla det en typ av bordeline. jag är inte på något sätt utredd för det så kan inte officiellt kategorisera in mig där men mitt mående och humör passar väldgit bra in på det som beskrivs som bordeline.
just nu är jag i en period där jag känner väldigt mycket, både positivt och negativt. det är som små demoner som festar på ens psyke, som säger elaka saker till en, som gör att en ifrågasätter hela ens väsen.
på grund av hur mina demoner lever så faller jag in i perioder av indentitetskriser, trötthet, matthet och hämningar i mitt skapande. det är oerhört utmattande och det påverkar allt i min vardag.
 
nu börjar jag dock vakna ur en sådan här mörk period, börjar resa mig igen, få tillbaka energin och glädjen igen. anledningen till att jag vill dela med mig är för att så många mår dåligt, så många lider i det tysta, så många tror att alla andra är superpersoner med dessa fantastiska liv och jämför sig med det de ser på sociala medier och känner att en inte kan mäta sig med de andra. det gör i alla fall jag många många gånger, även fast jag innerst inne vet att det vi ser på skärmen bara är en bråkdel av någons så himla komplexa liv i med- och motgångar.
 
så här är mina motgångar, perioder av ifrågasättande av hela mitt väsen, allt som är jag. och ni som känner likadant, vi är inte ensamma. det är okej att må dåligt men det är också okej att må bra igen, det är okej att vara sårbar. det är okej att känna tusen saker, det är okej att känna en sak. DET ÄR OKEJ.
 
Ta hand om er, de nära och långt bort, djur, natur och världen vi lever i.
Tack för att du tog dig tid att läsa <3
 
 
 
kattmagar, loppis på landet & regnbåge
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

första veckan av semestern har gått mot sitt slut. men sicken vecka. magisk och fantastisk. vi har mest vilat och njutit, som sig bör. 

en dag åkte vi på loppisar i närområdet, farmors lada och kvarnen i valinge. 

jag nöp ner min torkade kamomill som blev te och oj vad gott te det blev sen. kamomill har använts i hundratals år som läkemedelsväxt, den är avslappnande, smärtlindrande och inflammationsdämpande. 

en efterlängtad regnskur kikade förbi och bjöd på en regnbåge som sträckte sig över hagen. och efter en helg fylld av marmoreringsworkshops på Hallifornia i varbeg laddar jag om batterierna med den bästa medicinen i form av att umgås med djur och vara ute i naturen. 

hoppas ni har en fin sommar och tar hand om de nära och långt bort. 
hjärtaredssjön, hallon, sockerärtor & picknick
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

här är små vykort från min semester, min första betalda semester. vi har firat min mor som nu är hela femtio somrar, halvvägs till hundra. jag ser ut över solnedgången över hjärtaredssjön, plockar solvarma hallon bakom hönshuset, klipper av de sötaste sockerärtorna till picknicken vid sjön längs med grusvägen. badar i spegelblankt sjövatten, sover med katten tätt intill och klappar hennes silkesmjuka kattmage. beundrar blommorna i den växande trädgården, promenerar med hästarna och låter de beta av det färska gräset i skogen. 

samtidigt står sverige i lågor både metaforiskt och bokstavligt. denna torkan är så förödande. djur akutslaktas, skogen brinner, grödor torkar ut. men folk fortsätter fylla upp sina pooler och tänder eld på grillen. jag ser rasister stå på torget i min hemstad och blir så arg på världen, på hur lite ansvar vi tar för vår planet och snart är det faktiskt försent att rädda jorden vi bor på som ger oss alla vackra platser, allt liv. livet är ändå det viktigaste, värna om det både djur, natur och människa.